<3
We will love you.
We will protect you.
We will take care of you.
<3
We will protect you.
We will take care of you.
<3
Panikar
Köp en ny vettja. En med nytt färskt datum på och njut av.
Som att tiden för spontanitet, mitt livselixir, är förbi och borta. Frihet, som jag inte kan andas utan, är snart tagen från mig förevigt.
Deppdag.
Snart står man väl och rör i grytan med tre snoriga ungar och en cigg i käften. Ensam. För många män (och kvinnor iofs) verkar det vara så lätt att bara köpa en ny mjölk.
"Nu är jag färdig här, nästa."
Inte för alla men jag ser det för mycket. Kan jag stänga av att se igenom/se in i själar/se sanning?
Hur kan man inte vara en krigare med hjärtat som vapen??
Den meningen finns det mer ursäkter för än någon annan. Ändå, i slutänden.. Hur kan man bli en som ger upp. Ger upp livlusten, allt som är värt att fightas för? Skiter i allt?
Rädsla.
Utåt: "I'm so fucking happy I could die! VI har allt. VI är allt. WE look so fucking good!"
Inuti: "Skam, skuld, fången, stress, så här är det."
Jag vill inte ta del av den leken. Som vanligt ska jag vara tvärtemot. Hahaha! Keep it real.
Drömde att jag tatuerade in små ord över hela ryggen som är sådant jag eftersträvar och känner. Bra dröm.
Inget jävla självförvållat krångel.
Måste hjärnan fundera över sånt här alls? Vad skönt att vara född med en guldsked i mun och slippa fundera. Slippa tänka. Det vore inte värt det men just nu skulle det vara rätt soft. För att få en lugn stund bland tankarna.
Nu är det inte pengar jag menar, då har ni tolkat annorlunda än mig. Tänk djupare. Ler svagt.
Jag är så lycklig att jag inte vågar andas!
Peace out!
