I min värld!

i helvete. Slutet kom ju inte med! Va snackar jag om?
Det här är ju bara början...

Chapter 1
Vilken dag, vilken dag...

Jag hatar verkligen att bli ignorerad. Finns inget värre. Jag får ju faktiskt skylla mig själv den här gången... Talar man om sin akilles häl så... Om jag bara visste er...

Tror jag är knäpp i skallen. Men jag kunde Känna en persons tankar om mig. Haha, kanske rent av är tankeläsare... De var dock inga snälla tankar... tyvärr...
Varför? Eller ja, jag förstår varför men ändå inte...

Jag vill inte gå runt och ångra saker jag aldrig sa. Life is to short, dude. Så? Varför säger jag aldrig hur jag tänker.
Svaret är rädsla. Rädsla för att bli rejected, kommer inte på det svenska ordet. WTF. Avvisad, så var det. Bortskrattad. Utlämnad. Sårad.
Men jag är trött på den här cirkusen!! Jag är trött på att alltid, alltid "behöva kärlek från fel håll"
Nej, inte från damer, pucko. Från fel håll.

Drack för många bärs och lyssnade på Håkan H.
"Dimmiga dar... det va bra dar.. men va fanns det att se klart?" Jag såg klart. Nej, inte dimmiga på det viset. Men jag såg igenom diman, vem eller vad som skymtade bakom. Nu är dimman så jävla tjock att jag behöver Dina ögon för att se klart. Fattar du?
"Nu kan du få mig så lätt... om du vill ha mig nu kan du få mig så lätt..." Jaa, det kan du. Lättare än kyssen jag blåser till dig just nu. Men du ville visst inte. Ha mig så lätt... Nej nej. Krångla till det bara. Vad kommer härnäst?

Shesus, jag vill dra till mitt favvoställe på jorden. Springa ut i Härjedalens skogar under månen liksom. Rena kärleksförklaringen det här men det fattar väl inte du, eller ännu värre, du fattar...

Fu** it.