Den stora kärleken
Kategori: Ord.
Vet du att jag minns knappt livet innan du kom. Det är skrämmande och härligt på samma gång hur ett kärleksbarn vänder upp och ner på tillvaron. Man får börja om med rollsökning i livet. Vem är jag som förälder, som mamma, som vårdnadshavare? Som sambo-mamma?
Det som skedde före dig, före du fanns till, känns så långt bort som om jag helt plötsligt vore 70 år. Det är nog det bästa sättet jag kan komma på att beskriva känslan. Jag säger ofta "När jag var ung" trots att jag inte är så himla gammal än. Eller är jag?
Det är ju bara typ 7 år sedan jag ramlade gatan fram, som Håkan säger. Kommer nog alltid må bra av adrenalinkickar, skulle behöva en rå-skoj-galen-vad-fan-hände-adrenalinkick rätt in i själen. Snart. Snart ska jag se till att fylla på.
Det är fel att säga att allt innan dig är betydelselöst men det är åt det hållet jag känner. Inget som har hänt gör något. Allt är okej. Jag kan liksom borsta bort det mesta som hänt i livet för att nu finns den stora meningen med mitt liv precis framför mig. Nåbar. Jag kan krama dig när som helst. Om du vill. Det är den bästa känslan. Att visa kärlek. Den stora kärleken. Som varar förevigt.
Isabella Maria Linnéa, hjärtats skatt.
Därmed inte sagt att jag saknar att bara vara Elenor now and then. Vart tog jag vägen? Jag är nog på paus just nu och får väl försöka lära känna nya mig sen. Sen när du är lite större och blir mindre och mindre beroende av mig. Hemska men sunda tanke. Fattar nu vad mamma menade när hon viskade "du är min lilla" i örat när jag var liten. Jag sa ofta till henne att hon aldrig fick lämna mig. Minns det inte själv men kan tänka mig hur mycket det måste värmt hennes hjärta.
Mamma, lämna mig aldrig.
Hoppas min jänta hittar sina ord som kommer fylla hela mitt hjärta med värme sen. Hoppas hon delar med sig av dem till mig. Vilken ära det vore.
Det fanns definitivt dagar av tvivel på att du aldrig skulle komma till mig. Tills jag träffade din far. Som tog mig med storm. Så där som jag väntade på att den rätte skulle göra. Sen var det den där spåtanten... Jag ska berätta för dig när du blir äldre, vad hon sa och hur det blev. För att inte tala om samtalet vid jul från mammas barndomskompis som redan visste. Långt innan jag eller din far ens misstänkt något...
Världen är magisk, hjärtat. Om man bara är öppen. Var öppen.
Det är mycket jag ska berätta för dig. Ska DET bli boken jag längtar efter att skriva?
Puss o kram din mamma E.
