Ups and downs
Orsak - stress.
Vila - Snart. Från jobb. Jag vantrivs så sjukt mycket och jag har det bättre än någonsin på andra plan. Jag VET att det är jobbet det beror på. Så är det säkert frustrationen att inte kunna göra något åt problemet som leder till stressen. "Sök nytt jobb" Jag har sökt 300 jobb.
Varför funkar inte samhället så att om man vantrivs så kan man få hjälp till något annat. Måste man vara helt körd i botten innan man får hjälp. Så om man anstränger sig och försöker att inte hamna längst ner då får man fan klara sig själv? Jag hör hans ord eka hela tiden..
"Det här passar inte din livssituation. Du behöver fast mark, motion och trygghet. Du kommer köra in i bergväggen om du fortsätter så här"
Gah!!
Om inte det här ändrar sig snart så vet jag inte. Har snart ingen kraft att kämpa med längre.
Idag när jag kom hem och öppnade dörren så slogs jag av älsklingens doft. Den har dröjt sig kvar. Ler. Med lite hjälp. Busflin. Slängde mig på sängen och tryckte ner ansiktet i kudden.
Det borde vara förbjudet att vara ifrån sin kärlek på det här viset. Människoplågerier. Men folk har överlevt det med i många tusen år. Heh. Så jag lär väl göra det jag med. Drar på smilbanden.
Jag saknar honom!!
Längtar.
Vilken sablans tur att M kommer hit och håller mig i handen ett tag! Hehehe. 3 dagar kvar! Det går fort de. Eller ja, egentligen mer som två dagar. För fredagen räknas ju inte.
Exakt om 48 timmar sitter jag på en biosalong i Gävle och stortjuter till New Moon!!!!! Nananana. Det gör inte ni! Hihi!
Ska ta mig en macka nu. Prata med hjärtat. Sova.
HejHopp.
Det löser sig. Det gör det alltid.
Jo... Men när???
Love to you!