I min värld!

 

 

Jag vaknar på operationsbordet av att en jämnårig kvinna , samma kvinna som var den första att ta emot mig på sjukhuset, masserar mig hårt på nedre delen av magen. Mycket hårt. Jag protesterar så högt jag bara kan. De ord jag orkar få fram är "Aj.Aj.Aj" Som tur var så var jag fortfarande väldigt drogad så detta är den enda minnesbild jag har från första uppvaket. 

Hon säger medlidande "Jag vet... Jag vet, Elenor. Men jag måste göra det här." Hon kan ha sagt att det skulle gå bra men vet inte säkert. Hennes blick, hennes ögon avslöjar att något är fel. Allvarligt fel. Jag sjunker tillbaka in i dvalan. Den ombonade, mörka dvalan. 

 

Hon masserade för att hålla livmodern igång. Hon gjorde så att jag kan bära ett barn igen! All kärlek till dig!

 

Mina första ord på uppvaket efter första operationen, det urakuta kejsarsnittet, borde ha fått vara "Hej, våran ängel, som vi har väntat på dig" Jag borde ha mötts av en lycklig och stolt sambo och pappa som höll fram vårt kärleksbarn. I alla fall i en perfekt värld. En sådan där högsta-önskan-drömvärld, ni vet. Ungefär 20% av mig tänker att det blev så orättvist men hela 80% var beredd på att det kunde gå hur som helst. De 80% har hjälpt mig att komma tillbaka snabbare. Tar aldrig något för givet men hoppas på det bästa!

 

En gång svarade jag faktiskt det som höll på att ske. 

Några väninnor pratar om förlossningar och rädslor. 

- Vad är det värsta som kan hända? Det kommer gå bra. 

- Att jag eller barnet dör, sade jag. Det är det värsta. 

- Nej då, tok heller. Det gör ni ju inte. 

Nej, tack alla högre makter, det gjorde vi inte. Men jag var nära. För nära för att jag ska kunna låta det gå obemärkt förbi. En del verkar tro det. Att jag bara inte tänker på det mer. Att jag bara ha gått vidare utan att bearbeta det liksom. Det stämmer inte. För att jag är en person som för det mesta fnittrar och skojar för det mesta så betyder inte det att jag har saker att bearbeta, att läka. 

På senare tid har jag dock noterat att mitt tålamod och mitt "jag väntar snällt på min tur... i hundra år!" har försvunnit. Precis som mitt "du kan säga vad du vill, jag visar mitt pokeransikte" när någon kör över mina känslor eller tror att de kan bossa runt med mig. Men det är nog för att jag ha småbarn och lider av sömnbrist och inte kan tanka den energin jag behöver för att ha balans just nu. 

Men det kommer snart en dag då jag knappt minns den här tiden. Då kommer jag längta tillbaka. Det vet jag. Isabella är ju trots allt den vackraste jag vet.

Jag älskar dig. Jag älskar dig mest i hela världen. Du och pappa. Jag älskar dig så mycket så hjärtat nästan sprängs.
De orden har jag viskat varje kväll sedan vi bodde på neo. Hon skrattar alltid på sista meningen.  

 

Puss&Kram E

 

När portarna slog upp imorse på arbetsförmedlingen var jag på plats för inskrivning. Det var inte mycket folk och de hade bemannat extra men ändå tog det 1 1/2h att skriva in sig som arbetssökande. Erbjöd mig att jobba där. Undrar om de uppskattade min humor?

Det är knasiga val man MÅSTE kryssa i för att få söka ersättning från a-kassa. Till exempel att jag måste vara villig att ta jobb som varar i från 3h till och med sex månader. Fast jag är mammaledig då. Men man måste kryssa i den rutan annars kan man bli nekad... Sen det där med att flytta. Det är ju bara för sjuka regler alltså.

 

 

 

Idag var första dagen på jobbet som timvikarie eller vad det kallas nu för tiden. Extra vid behov? Började 11.30 och det var fint det. Var inte alls lika trött när klockan slog hemgång. Plus allt jag hann med på morgonen. Imorgon innan jobbet ska jag storhandla, själv, för hela veckan och söka några intressanta jobb som jag fick tips på. Målet är Ikea men det kan ju alltid förändras på grund av omständigheterna. Möjligheterna är spännande och jag är hoppfull.

 

Just det. Måste komma ihåg att boka tid med bm. För att prata om ryggen. Fundrar på om det kan hjälpa att gå till en kiropraktor för nu gör det ont i hela ryggen och upp i nacken för att jag felbelastar. Massage vore grymt. Började strecha igår och ska försöka göra det varje kväll. Skulle ha köpt det där linementet med aloe vera. Ja, än är det ju inte för sent för den delen.

 

Rensningen har börjat. Packandet även så. Älskar det, att rensa ut gammalt som bara står eller ligger och tar plats. Varför ska man spara på sånt? Tar bara plats och kostar pengar. Haha, litet lager ska det vara. Effektivt.

 

Har börjat fantisera om nya lägenheten. Ska bli kul att välja tapeter igen. Ljust ska jag ha det på väggarna och inreda med färgklickar istället. Annars ser den så trång och liten ut och det ger klaustrofobikänsla. Jag vet hur vår nya soffa ska se ut och kännas. Den ska vara rymlig för gäster, praktisk för att torka spyor och annat sull ifrån, bra färg så att inte lorten syns och den ska vara mjuk och skön att kura ihop sig i för mys. Båda ska få plats att halvligga samtidigt, inte bara en som nu. Jag kommer i princip att bo i soffan i ett halvår och mata bebis och då ska det vara bekvämt.

 

Sen ska jag ha inredning som sväljer mycket grejer. Bra förvaring att stoppa undan småsaker i, som ger plats åt få, schyssta prylar som ska framhävas. Plåtter är det värsta jag vet. Ska bara övertala D om det också. Han gillar mer plåtter och att ha många småprylar överallt. Samlaren. Hehe. Tänk att vi är så olika med så mycket och ändå älskar vi varandra och kan leva ihop.

Garderober är ett måste eftersom det finns färre i den nya lägenheten än i den här. Konstigt, större yta men mindre garderober. Men jag önskar att jag får den stora i hallen. Till en mini walk-in-closet. Det vore något det.

 

Pärlan ska ut på Blocket också. Ska lägga ut den idag tror jag. Usch, får sån ångest. Jag älskar min bil. Men större behöver vi. Kanske kan vänta till nästa lön. Bra försäljningsläge. Då har vi sett hur det står till med den i magen också. Se så att allt är i sin ordning. Det vore trevligt med lite rörelse från inuti. Jag vill inte bara tro att det är den jag har känt, jag vill bli övertygad. Kom igen, bebis, move your body.

 

På min promenad idag blev jag alldeles knäpp och höll på att börja gråta. Massa flashbacks från livet dök upp som i en film i huvudet. Minnen spelades upp som en film när jag gick ställen där jag har minnen ifrån.

Det är verkligen en tvätt för själen att slå på bra musik och bara gå. Låta tankarna vandra fritt. Allt är tillåtet. Ingenting är fel. Du bara är du och dina känslor. Det funkar att tvätta själen på samma sätt med en roadtripp också. Musik och fina vägar är det enda som behövs.

Det märks att det är stora förändringar på g. I livet. Mitt, vårt och mina närmstas. I can feel it.

 

Ha en bra vecka. Snart är det helg igen. Har vi tur får vi njuta i solen då med.

 

Puss&Kram E

 

 

 

 

 

Vilken toppendag det har varit!

Började med sovmorgon efter nattens alla kisspauser. Sen kunde jag i lugn och ro fixa till mig inför påsklunch hos fröken J och co.

Poppade reagge på hög volym i bilen dit. Solen sken och brillorna på. Underbart. Hann dock inte spela så många låtar eftersom resvägen är kort. Funderar på att ta en roadtripp på söndag. Med D och kameran. Och en picknickkorg förstås.

 

Superskönt att få prata med en till tjej i nästan samma sits som mig idag över lunchen också. Skiljer en vecka, det är ju ingenting. Men jag var tjock och hon var smal. Hehe. Önskar jag hade haft bättre magmuskler... Fröken J får vara vår mentor. Som det där tipset om att packa med omlottkläder till BB. Hur ska man kunna veta det annars?

 

Får man ha musik när det är dags att föda, om det går vägen alltså. Det vill jag ha. Rökelse är en annan önskan, det får mig lugn. Men då finns det säkert regler om sådant. Helst vill jag ha en vän med mig också. Förutom D så klart. Eller ja, helst flera vänner. En som får mig lugn och trygg, en som peppar mig på ett sakligt sätt, en som gör mig glad, en som talar sanning om vad som händer, en som beskyddar mig, en som utför healing så att det går så bra det kan gå, en som pratar på om allt som hänt i livet...

 

Hoppas verkligen det fortfarande är ett liv där inne. Man vet aldrig. Vad som helst kan ha hänt. Det visar sig på ultraljudet och det känns som en evighet tills det är dags.

 

Men nu så. Nu ska jag snoppa jorgubbar. Heter det snoppa? Vad fult det lät. Snippa. Nu ska jag snippa jordgubbar. Det var bättre. För det blir ju mer en snippa efter att snoppen är borta. Hahaha! Tanthumor.

 

Har ni haft en bra långfredag? Hoppas det. Hoppas ni har tagit hand om er själva så att ni kan sova sött.

 

P&K E

 

 

 

Privat kontorsarbete avklarat. Dit hör betala räkningar, se över budget och spar och minska ev. utgifter. Bland annat. Jag gillar det. Att rensa, göra sig/vara skuldfri och se hur sparandet växer. Pengar, är ett nödvändigt ont, och det känns skönt att ha så man klarar sig. Älska budget! Haha.

När det gäller pengar så spar jag tills jag kan köpa det jag vill ha, kontant. Aldrig, aldrig på avbetalning. Ingen dator, ingen tv eller möbel på avbetalning. Fasiken vilken merkostnad det blir! Ett billån och huslån är min gräns. Det räcker gott och väl. Det är mitt/vårt motto och jag är glad att jag har hittat en make som tänker som mig. Vore fruktansvärt jobbigt att ha olika syn på ekonomi i ett förhållande. Det vet jag inte om jag skulle palla faktiskt.

 

Min rygg klarar inte att stå på jobbet längre. Vid tre-fyra börjar värken komma sen ökar den lavinartat och vid halv sex är jag nära tårarna. Måste tänka om.

 

Igår kväll kände jag det lilla livet där inne tror jag. Svårt att säga när det inte finns något att känna igen så att säga. Men jag tror faktiskt det var den lilla. Coolt. Får vänta och se om det kommer igen och blir starkare.

 

Nu har jag mycket att längta till. Först mina fyra lediga dagar då jag önskar mig sol, god mat och häng. En shoppingtur/uppfräschning av mig själv. Seans nästa. Biokväll med C&P. Movienight with Bella.. Ultraljud. Mer rörelse från magen. Våren. Lediga dagar. Tidiga mornar med kameran, djuren och naturen. Påfyllning av harmoni. Flytt/mellanlandning innan hus. Sommar. Peace and love.

 

 

Men först EN lång och hård dag kvar.

 

Wish me luck.

 

Puss&Kram E

Inatt vaknade jag av en kväljning. Drömde att jag spytt och det smakade så illa i munnen att jag skulle spy igen. Då vakande jag och höll på att kräkas på riktigt. Fy fan vad obehagligt det var. Dessutom var jag på kryssning och fartyget höll på att gå under i ovädret. Fick lov att rädda mig i en sådan där orange liten räddningsbåt. Kommer inte på ordet just nu. Läskigt var det i alla fall.

 

Efter frukost gick jag ner till vaktis och fick veta att vi får en trea om vi vill antingen 1 juni eller juli. Sa ju som barn att jag kunde prata med Gud och få som jag önskade. Hahaha! Kanske kan det fortfarande!
Blev sjukt glad och det kändes inte tungt att gå till jobbet idag. Ska ringa den nuvarande hyresgästen och få komma och kika hur det ser ut. Vaktis måste måla dörrarna åt mig om det är de där bruna 70-tals dörrarna.. Som han gjorde här. Vita och fina. Undrar vad det är för tapeter... I värsta fall får vi fixa det själva.

Hur ska jag boa bebisrummet? Det ser jag fram emot. Men det får vänta tills den nästan kommer för man vet ju aldrig hur det går som sagt. Mysigt ska det bli hur som. Älskar att inreda men det vore ännu roligare om jag fick skaffa allt som jag ser i mina fantasier. Men den budgeten spar vi till huset. Nu ska vi mellanlanda bara. Fast det är ju mitt hem och mitt hem måste vara trivsamt annars mår jag inte mitt bästa.

 

 

 

Fick också glädjande besked om oväntad klöver. Det sitter aldrig fel. Borde köpt mig en lott idag. Men fru fortuna brukar vända snabbt och jag har för det mesta bara tur i kärlek. Det är huvudsaken. 

 

Go natt vänner. Hoppas ni har njutit av solen idag och att påskharen är snäll i år.

 

Puss&Kram E

 

Igår hade vi middagsbjudning med en vän, hans tjej och hennes son. Förhållandet är så där nytt och spännande. Ett mycket lyckat och trevligt första möte. Vi kommer absolut ha kul i sommar tror jag.

Hjärtat gjorde sin specialare -fläskytterfilé i ugn med potatis och gräddsås. Mycket sallad och vitlöksbröd till. Köttet blir så mört så det typ smälter i munnen. I love it.

Sen efterrätt på det... Puh. Mätt, räcker liksom inte till efter en sådan brakmiddag.

 

När jag hade duschat idag så tittade jag mig i spegeln som vanligt och ser att till och med min potatisnäsa har blivit större nu när jag är på smällen! Allt blir större! Brösten, vilket är välkommet, låren, rumpan, armarna och sist men definitivt inte minst -magen! Men näsan liksom. Nej, inte känner jag mig vacker precis.

 

Vägde mig också. Det skulle jag inte ha gjort. Sluta-röka-kilon plus massa kolhydrater och en växande mage. Snart är jag tillbaka på min startvikt innan jag började lchf:a. Jag gick ner 15 kilo ska tilläggas. Fy fan. Jag längtar som fan efter att bli normal igen och kunna äta det som passar min kropp och träna. Nu gör det ont bara jag sträcker på mig.. För att inte tala om flåset. Som en kraftigt överviktig person som röker minst 50 cigg om dagen. Så blir jag. Måste stanna och ta luft när jag går. Lite som att astman är på väg tillbaka så känns det. Läskigt.

 

Skulle behöva en spa- och shoppingdag så jag får upp lite självkänsla igen. Det ska jag boka in. Med goda vänner. Vem är på?

 

 

Solen skiner och jag ska jobba. Hela mitt inre skriker "jag vill inte, ge mig frisk luft och sol"

 

Ha en fin dag ni som är lediga och vackra.

 

Puss&kram E

 

Som jag har saknat att skapa. Eller låta den delen av hjärnan som bara gör, få göra. Jag kan tydligen inte kombinera dessa två sidor när jag har ett jobb som tar all min energi. Det finns helt enkelt ingen ork över efter jobbet.

 

Men... den högre makten löste detta åt mig i kombo av att jag behöver vila och bara få vara. Hitta MIG igen. Min själ. Min passion. Det som verkligen är meningen med livet. Jag blev uppsagd för första gången i livet. Minuten innan jag skulle berätta om graviditeten. Kul! Nope. Inte det minsta. Mista en inkomst av två när vi ska börja försörja en till människa. Fuck, fuck, fuck!
Ja, trygghet är viktigt för mig och ekonomisk trygghet är en stor pusselbit som bara måste klaffa för att jag ska må bäst.

 

Kan dock inte gräva ner mig och dö även fast det känns så. Jag löser det på något sätt.

 

Efter det som hände med den förra graviditeten är orosnivån hög och jag tar ingenting för givet när det gäller människan i magen. Jag kan bara hoppas att det går vägen den här gången. Så det är svårt att känna den där lyckan många pratar om. Än. Men det är klart jag är ju inte typen som tillåter mig själv att sväva iväg i det blå och tro att allt är guld och gröna skogar, att inget dåligt kan hända. Det har livets hårda skola lärt mig. Att stå med fötterna på jorden.
Ibland skulle det vara skönt att bara sväva iväg och bara... oooh vad pluttinutt och härligt allt är. ÅÅåååh vad allt kommer gå bra. Att kunna tänka "det där händer inte mig"
Tyvärr. Tänker snarare "det där skulle kunna hända mig, vem som helst, när som helst. Hur skulle jag tackla det då? Självklart behöver det inte hända, men det kan"

 

Tur att jag är lycklig i grunden med mig och mitt liv så som jag har skapat det de sista åren. Så att jag kan ta att bli arbetslös, oattraktiv och samtidigt vara med barn, utan att sjunka alltför lågt. Lite deppig är jag allt, så klart och den här bloggen ger mig frihet att vara bitter eller ledsen när jag vill. Alla känslor är okej.
Så om du är en människa som inte accpeterar att läsa om alla känslor, utan är så jävla possitiv hela tiden, så blir det här en bra utmaning. Att lära dig acceptera utan att försöka ändra på.

 

Ska ta och försöka sova en stund till nu. Ses en annan dag.

 

Puss&Kram E