I min värld!

"En pojke går med nedsänkt huvud och händerna i fickorna. Han sparkar lätt på egentligen ingenting på marken där han går. Det är tyst. Fåglar och vanligen surrande humlor har gömt sig för regnet. Men det gör inget, då hörs smattrandet bättre. På pojkens keps studsar vattendropparna av. Han är smal. Lite för smal för att se hälsosam ut. Skjortan hänger på hans kropp och byxorna sitter inte alls bra. Det är svårt att se om han verkligen är en pojke eller äldre man. Omgivningen är lummig och det är vackert. Så där som bara ett Dalarna kan vara på sommaren.
Många tror nog att han är ledsen där han går och strosar i regnet ute på byn. För vem går så där sakta och obrydd om att bli kall och våt? Bara de som varit nära kanten kan förstå. De som omfamnade livskraften och tackade ödmjukt för en till chans. Den där kanten som vi dramatiskt kallar mellan liv och död. Men det är faktiskt så det är. Dramatiskt alltså. Pojken är dock inte orolig längre. Han vet att det som blir slutet här är början på något nytt där.

Pojken är lycklig för att få chansen att ta just den där promenaden just där och då. Att ta några djupa andetag av den friska luften. Pojken ryser till lite och hans tankar vandrar till saker som får honom varm. Ungdomskärlek. Han tänker speciellt på en särskild tjej. En varm och god tjej som han gärna hade hållt armen runt, där i regnet. Då hade han blivit varm, från insidan och ut."

 

 

 

 

Vissa dagar är det mer grått än andra. Men när mitt hjärtas kärlek ropar "Mamma, mamma, mamma" skingras molnen på några hundradelar. 

 

 

 

"Some people. Some people just sticks. In your mind and in your heart. Like sparkle to glue."/Elenor Craehn