Undrar om jag flyttar tillbaka till stället jag växte upp någon dag?

Åkte förbi ett litet rött hus med vita knutar som fanns på samma gata som min första bästis bodde på. Jättemysigt. Skulle kunna bo där, lätt som en plätt. Saknar att bo nära min flock juh. Fast nu har en av mina soulmates bosatt sig i en annan ände av stan dock. Hennes cirkel kanske inte är sluten än?

Min kanske är på väg?

Ska bli intressant att se hur det blir för oss sen. När vi stadgat klart oss. Börjar väl hända grejer nu.

Har vart hos missJ. Snyggaste köket i stan?! Kanoners. Smått sotis... =)

Kul att bara hänga med J i hennes soffa som förr i tiden. Då känner man sig lugn. Då mår man bra.

Man=jag. Fortfarande. =)

Vill ha en tjejkväll. Efter nyår lär jag slita med mig en kompanjon och styra upp nåt. Välja någons hus och ladda med mat, godis och några asgarv? =)

Fy fan vad jag är trött. Måste slänga mig på soffan och vila lite. Hoppas på att få hämta min A sen. Om det inte blir på morgonkvisten.... hehe.

Men är det så, tror du, att man kommer tillbaka dit där allt började, till slut? Fast med fett mycke mer i bagaget och balanserad. I sinnet. Är det så det blir bäst? Eller ska man hela tiden söka sig vidare?
Jag vet inte, men tror rätt mycke på den där cirkeln ändå.

Go natt, Sverige.

MissE