I min värld!

Måste undvika stress och oro. För så trött jag som jag är idag... Det är inte värt det. Jag Lever inte, är bara vid liv. Ja, det är en gnällblogg som kommer ut genom fingertopparna idag. Alla har vi dåliga dagar. Får jag bara spy lite galla över det som har hänt så blir det fett mycket bättre sen. Sån är jag. En som måste få det ur systemet istället för att gå runt och sura. Take it or leave it.

Är gruvligt trött på folk som inte kan förmå sig att se till de bra sidorna hos mig. Inte bara hos mig utan hos alla människor. Varför är det så lätt att minnas dåliga saker man sagt eller gjort? Va fan, misstag gör vi alla. Förr eller senare. Tänk om vi kunde förlåta och tänka på allt bra vi har gjort. Det skulle med all säkerhet delas ut mindre slag och hårda ord då. Kan vi inte stärka varandras självförtroende istället. Ge beröm, komplimanger, beröring. Ge människor lite "Jag tror på dig"

Låter som värsta miss universum.
- Jag vill helst av allt ha fred på jorden och krig ska inte finnas....
Da. Skrattar.

Kommunikation.

Tala om va fan det är som är fel istället för att köra det evinnerliga "spelet". Jag vill inte vara en pjäs in någon sån lek. Oftast vet man inte vad man har gjort för fel ens. Ofrivilligt dras man med. Oundvikligt. Ja, självklart! Jag ska ju fatta själv vad jag har gjort för fel mot någon annan. Herregud... Det är ens eget ansvar att ta upp saker som stryper åt lilla hjärtat. Hånflinar.
Det behöver inte bli komplicerat, ingen redovisning, bara några korta, raka ord! OBS! Inget påhopp utan mer "så här känner jag, så här kan det bli bättre..."

Nu saknar jag min morfar. Är hundra på att han skulle haft några kloka råd och bra vägledning att ge mig. V.I.F.


Jag önskar att jag var en sådan person som inte behöver bekräftelse på att hon är uppskattad. Det önskar jag verkligen. Vore så grymt skönt att bara gå runt och må bra i sig själv. Veta och lita på att hennes nära och kära älskar henne. Då kanske jag skulle le lite oftare, vara gladare osv. Hur fan hittar jag tillbaks till det?
Hur ska jag bli den där bra tjejen igen?
Någon frågade mig här om dagen hur man stärkte självförtroendet. Givetvis hade jag korrekta svar. Enkla. Men att göra det själv vette fan om det är så jävla lätt.

Svär mycket idag för att bli av med frustrationen. Srry.


En sa till mig att lägga av med mina negativa tankar. Att dom var min största fiende. Det är sant. Man sjunker längre ner i virvlen om man inte kan tänka positivt istället.

Så här kommer ett försök.

Det blir en ny, oskriven dag imorn. Får fylla den med skratt istället. Ler.


Skurtkramar E