Ja, äntligen har det hänt. En viss Edward Cullen har stulit mitt hjärta! Synd att det bara är en underbar, fängslande, tar-andan-ur-mig- historia.
Läste ut hela boken igår. Det gick inte att sluta! Skrattade, grät, hade hjärtklappning. Ja, allt som man ska få när man är kär! hehe. Kände mig åter igen som för x antal år sedan. Allt kom över mig igen. Den där närheten som ger elektriska stötar, kyssarna, tankeläsningen, samhörigheten.... Suck.

Ibland kan man tro att jag har en liten Edward vid min sida. Med den största självbehärskningen i universum. Vägrar låta sig förloras i den fria världen. Han kanske står där i hörnet av mitt sovrum och vaktar mig när jag sover. Beskyddar. I alla fall gör han det i drömmarna! Varje natt har han varit där i periferin. Inte tagit del av själva drömmen men han är där. Hela tiden. Morrar om någon kommer för nära. Will he fight for me? Will he Ever be strong enough?

Bite me.

Så tillbaka till real life, dude. Är hos min käre mor och dricker kaffe i solen. Nice. Som fan. Ska förbi frökenC på kupan sen hem och göra iordning mig inför kvällen. Can't wait. Hoppas Daddy kommer och asgravar med mig! Typiskt karlar. Skickade ett jättegulligt sms från hjärtat och bad honom va min kavaljer i dag, typ. Vad fick jag till svar.
"Kanske"
Ett ord!! Varför är ni så där?? Det perfekta svaret hade varit:
"Självklart, dottra mi. Det ser jag fram emot. När, var, hur?"

Morr.

Men jag fick juh svar så jag ska väl va nöjd? Big smile!

Åh, Edward!

Whiskey idag mån tro? Det mesta brukar lösa sig då. Hehehe. Om man inte dricker för många så klart. Då går det åt andra hållet, lilla vän, och så måste man sova i 17 timmar efter det...

Ska ta tag i mina ärenden nu.

Vi hörs ikväll, va inte oroliga.

love to you from me!