I min värld!

Efter ett fasligt slussandes mellan olika sjukhus osv. fick jag äntligen min medicin. Nu kan jag börja andas igen. Puh! Jobbigt som fan att vakna på nätterna och inte kunna ta ett andetag liksom! Man får inte drabbas av panik heller för då blir det ännu värre, då hyperventilerar jag! Det är Då jag saknar någon vid min sida. Typ "Edward" som kan vara där för mig. Sneflin.

"tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig"

Kände för en liten åktur igår kväll. Visste att jag skulle se någon speciell. Måste lita på mina förhandsvisningar mer! Över ett fartgupp ser jag klart och tydligt en bil jag känner igen alltför väl. Nummerplåten stämde. Människan stämde. Eller ja, människorna rättare sagt. Sorgen sköt mig genom hjärtat som en pil från Robins båge. Adrenalin 3000. Blöta ögon. Röka.

Edward spelar Bellas lullaby på piano. På riktigt. Just like you did.

Hjälp, jäntan! Ännu en reaktion jag inte var beredd på!
- Det är helt naturligt. Gråt, sörj och gå vidare.
Ja de är klart. Har juh inte sett det där ansiktet sen... Det har inte gått såå lång tid än. Mitt sargade hjärta läker i ultrarapid. Men det läker. Det är väl huvudsaken? Får bara acceptera att dom snott en bit var av mitt hjärta just nu. Den som får hela, det blir han som är menad åt mig. Och jag åt han så klart! Ler. Prägling...

Det växer också, det lilla röda. För helt andra människor. Som jag inte kunnat förutspå för allt i universum! Jag gillar det. So far So good.

Morgondagen är fullspäckad. Som vanligt. Nyhammar, (sällskap?) kontoret, stadens torg, hem, mor... Sen visar det sig. Om jag inte hoppas, då blir jag inte heller besviken. Lättare sagt än gjort. Ja, ja. Lite hoppas jag väl då... Busflin.

Ses lr hörs.

HaDetBraE