"Lillebror bli aldrig som jag när du bli stoor. Pulver hjälpte mig, skriv det här i tidningen. Jag var nere på noll men uppe på 5!"

Kroppen är bra sjuk. Sovit typ 8 timmar det senaste två dygnen.

Har varit vaken i 45 minuter och allt jag har känt hittills är smärta.

Här kan man inte stanna.

Idag blir det skogen i norrland som gäller.

Åka ådi!!!!!

Ådi till Åre. Fett nice huh?

Alla ord jag skriver är med... smärta.

Ironi.

En sköld.

Visst inte bara vi som säger Fuck it.

Finnes flera.

Det är numer mitt motto.

Försöker bara överleva.

Varje fucking andetag känns onödigt. Men kroppen gör som den vill.

Jag andas alltså är det meningen att jag ska leva ett tag till.

Efter Åre blire kramar med brorsan.

Jobb i Sthlm väntar sen.

Här kan man fan inte vara.

En riktig jävla pulverhåla.

Är så jävla tom men ledsen så jag säger ifrån mitt eget ansvar för några dagar.

*Skriiker*

Den sista biten av hjärtat gav jag till DIG! Och vad gjorde du, du kastade bort det.

Har inget som helst mer att ge. INGET!

Finns ingen mening med något här i det här jävla skämtlivet.

Altt är ett stort jävla skämt.

Ha ett bra liv, man vet aldrig... Om man kommer tillbaka igen.

Hur kunde jag för en sekund ha det vackraste jag sett i en hand för att i nästa bli halshuggen?

Nej, röka, låta kroppen fortsätta andas om det är det den vill... Skiter i vilket...

"Å nej, hon har självmordstankar"

Ööh, finns det någon som bryr sig om den andas när man har mist sin kärlek????

Försökte äta runt tolv inatt, magen ville inte ha nåt. Det enda jag åt igår förutom en bit banakaka hos J.

Man kanske förhoppningsvis blir smal på köpet. Mohahaha.

Vill man vara fin får man lida pin, jepp bara att be den du älskar att dumpa dig.

Sa jag inte åt dig, varelse, att inte använda de där orden på mig om du inte var riktigt allvarlig????
Det är liksom ingen påse med godis man bara strör runt sig. Fråga din vän i himlen.

Finns de något jag avskyr så är det detta liv. Eller denna själ.

Hej då, Borlänge. Nu åker vi uppåt i landet.