Var ett tag sedan jag kände den där känslan av att luften håller på att ta slut. Tårarna bränner bakom ögonlocken och det känns som man är instängd, kvävande känsla!
Fick en sådan i bilen på väg hem nyss.

Har för mycket att göra och för svårt för att tacka nej. Det har haglat in mötestider, vårda-vänskaps-förslag och andra saker-jag-måste-göra hela dagen. Blir för mycket. Bränner i magen direkt. Det är för tidigt att tro att jag kan rusa fram i livet, har inte ens hunnit få mina "verktyg" för att ta itu med den här stressen/kraven på mig själv. Pallar inte sånt tänk. Ledsen, sötisar, måste ta det lugnt.
Jag ser förmodligen ut som världens långsammaste människa men det är effekten av den inre stressen. Har så mycket saker i huvudet så jag vet inte var jag ska börja. Men kloka ord kom som vanligt ur min mun till en annan människa igår:
- Du måste känna efter Vad du vill, inte göra vad andra vill.
Det är en skitbra början. Måste svälja det rådet till mitt eget inre också.

Tur att jag kan skriva om det i alla fall. Då är jag fan inte blyg! Ler.

Dagens lista:

* Skriva ansökan
* Duscha
* Handla frulle och påsar till Mr. Suger damm, ja tack.
* Fixa tidrapporten och kvitton till imorn
* Plocka ihop
* Träffa Vargpojken, om han orkar vänta på mig
* Något att äta på
* Tanka
* Sova
mm mm.

Blä!!!!!

Det löser sig alltid... Ler blekt.

Seeya

BurningE