Den som skulle bli en av de bästa dagarna i livet blev inte alls så.
Ännu en gång slår ödet på mig för att påminna om att ALDRIG ta något för givet. ALDRIG lita på någon.

Hade behövt stöd och glädje idag. Istället för att kämpa för att hålla inne med tusen tårar, istället för att gråta på toaletten, istället för att gråta mig till sömns. Idag av ALLA dagar hade jag behövt kärlek och närhet.

Silent treatment. GFYS.

Iskalla vibbar. Fåordigt. Just idag!!!!!

Jag är så fruktansvärt sårad, för den här dagen kommer aldrig igen.
När jag är ledsen kan jag inte bara stänga av det och låtsas vara glad precis. Speciellt inte eftersom jag har den förmågan att "känna andras känslor" också.

Det växer en känsla i mig som jag aldrig känt förut. Det här är något nytt. Aningen bekant. Men ändå så annorlunda.

Önskar jag kunde skicka dig på en anhörig-vecka för att öppna ögonen på dig också.

Det blir bra igen. Nu har jag sagt allt jag ville säga.






"The two of you in the same car... The two of you watering the same flowers.. God must be kidding me.
Right? Edward and Jacob - new best friends to be? And who was that man? He was so familiar.. "