Är rädd för att Jadis har tagit hela mig nu. Hon är ju bara en sköld, ett skydd för att klara av vissa siutationer. Men jag känner Jadis all day long. Tills jag somnar och drömmer mina sjuka drömmar.
Skulle ha satsat på skådespelerska.

Eller är det för att det är lite mycke nu som jag är så här?

En vecka kvar till semester och tid till att finna sinnesro. Får leva i min koma så länge.

I feel almost nothing.

Farligt.

Om det inte ändras.

Jag vet inte. Jag vet ingenting. Just idag, just nu.

Om inte mitt hårda skal brister snart kommer det som vanligt sluta i att jag stöter bort dom jag älskar. Jag måste lära mig att vara öppen för kärleken.

..