I min värld!

 

Dagen började ledsamt med gråt i källaren på jobbet. En fyrbent vän till mig är nu i hundhimlen istället och har det bra. Han kan springa hur mycket han vill, utan problem. Han är nog lycklig nu. Men usch vad ledsamt. Om jag blir så här ledsen för en vovve som inte är min, hur skulle det gå om jag hade en egen vän? Eller när Simon går över till andra sidan? För jobbigt att tänka på. Och hur tom och ledsen är inte ägaren till denna vovve. Usch.

 

 

Vid lunchtid lade kassorna ner. Fy fan vad jag är trött på att inte kunna göra något åt sådant på en arbetsplats. Så jävla pinsamt när kunderna säger "nu igen!" Och tråkigt att få ut för någonting som jag inte kan påverka. Men hoppet kom åter en sekund när det tydligen fanns ett nytt sätt som skulle få dem att fungera igen. Men efter att ha testat det nya sättet ca 10 gånger så... Fy fan säger jag bara. Tur att de flesta kunder inte är som jag, jag skulle ha gått. Men frågan är vad kommer de göra när det kommer fler butiker i samma bransch? Är de lika tålmodiga då? För att orka ge kundservice måste resten av arbetsplatsen fungera. Det måste finnas rutiner och någon måste ha ansvar. Det ska flyta på, inte behöva kämpas i motvind dagligen. Då orkar man inte ge.

 

 Jag var på en butik med sortiment för gravida, bebisar, barn mm. här om dagen. Jag pratade högt och tydligt med en vän om en grej jag skulle köpa och sa att jag inte visste något om den. På andra sidan skeppet satt en kvinna och pysslade i hyllan.

När hon inte kommer till mig, går jag runt och frågar om hon jobbar där. Ja, det gjorde hon. Hon reste sig inte för att hjälpa mig och det korta svaret var inte mycket kött på benen för att avgöra ett köpbeslut. Men eftersom jag inte visste vilken annan butik denna grej fanns att köpa så ville jag ändå ha den.

En kund till och jag på hela butiken, två anställda men ingen kom till kassan på ca 10-15 minuter. Dit går jag aldrig mer. Då åker jag hellre till Falun och handlar.

Så sjukt bra uttryck som en kompis till mig använde sig av en gång för hundra år sedan. Det sitter i. Idag fick jag infanterield mellan låren. Så tjock har jag blivit nu. Sen är jag inte van att gå i jeans på jobbet heller. Inte det ultimata tyget för mig just nu.

Vilket företag gör arbetskläder för gravida? Sinnessjukt diskriminerande att det inte är en självklarhet att få kläder som passar bara för att man är gravid.

 

Nu blev det extremt mycket gnäll och klag den här gången. Men det betyder ju bara att det fanns ett behov som skulle tillfredsställas. Bättre att ta det här än att förpesta luften för sambon. Så istället förpestar jag luften för er. :) Men ni står väl ut med mig ändå? :) 

Det kan bara bli bättre. Fyra lediga dagar väntar. Åh, gud som jag längtar efter det. Har massor med jobb att söka, saker som ska fixas och trixas med och en kropp som skriker vila.

 

Puss&Kram E